Tur nog lugnt på jobbet, skulle inte klara ngt annan just nu.

I dag viktigt möte, jag träffade en tumörsyster på ”andra sidan” hjärntumöroperationen. Vi har skrivit ett tag då vi fann varandra i hjärntumörgruppen på fb. Vi är lika gamla och har troligen ungefär samma tumörsort, storlek och placering av tumören. Hon opererades för tre månader sedan och mår ganska ok och är inge konstig alls 😂. Hon hade inga spec komplikationer vid Op och ärret är snyggt, syns knappt. Hon opererades också på NKS. Det var en skön befrielse att ses och prata om sånt vi har gemensamt och jag fick gott hopp inför vad jag nu ska igenom och det känns jätteskönt! Dessutom hade vi trevligt och pratade om så mycket annat också så vi kommer att ses igen. Vi satt på bryggan på mysiga Mälarpaviljongen och åt en god sen lunch. Gick med lättare steg hem. Hermelin på Kungsholms torg

Ja en skön fredagskänsla infann sig sedan på mysiga Mälarpaviljongen. Hemma har yngsta dotter å kompis städat och de lagar mat, pannkaka, bra! Grädden vispas dock för hårt så blir gott smör ist med godaste saltet jag köpte i Nice.Lite sekundär sjukdomsvinst ska man få njuta av i stunder som denna och det gör jag nu. Har fått så mycket styrkekramar både på jobbet och via medier då nu många fått veta om min prekära situation. Fått så många fina meddelanden med uppmuntran och stöd. Tack bästa finaste vänner💖Ensam är inte stark utan man behöver både familjen och vännerna (märker snabbt vilka som finns där) i svåra situationer för då blir det lite lättare.

Inte lika tung i sinnet i kväll 💖 känner mig lite starkare. Orkade tom städa lite.

Marsvinen nu till salu då vi tyvärr inte kan behålla alla så vid intresse mejla

Min hjärntumörresa har startat mot okänt mål….

Året har hitintills varit enormt utmanande på flera vis så jag borde nu växa som människa något enormt!

Hänt några riktigt tunga ovanliga händelser hitintills 2019 men även många fina bra händelser. Har även gjort en hel del kul saker som givit mig stor glädje och gjort så att jag har orkat. Har även fått flera fina nya vänner. Faktiskt stundtals nästan glömt min situation men obarmhärtigt sköljer sedan verkligheten över mig igen å igen å igen.

Jobbet har varit enormt krävande och påfrestande hela våren. Som chef i landstingssjukvården 2019 med patienten i fokus, höga produktionskrav och sjukvårdens brist på kompetent personal är chefsskapet en stor och mycket svår utmaning.

Jag ramlar ihop på väg hem i början av april, troligt EP anfall, mitt första. Slår huvudet och får åka ambulans och det blir en natt på sjukhus. En CT skalle görs för att kontrollera ev blödningar. Läkaren kommer med besked till min sängkant där jag ligger ganska medtagen och han säger: vi hittade inga blödningar men vi hittade en hjärntumör, ca 4 cm stor.

Den chock jag sedan upplevde i kanske en månad var så fruktansvärd då min okunskap var total kring denna diagnos. Fick dessutom en rejäl hjärnskakning vid fallet och den höll i sig minst två veckor. Jobbigt att jobba under denna tid för mådde inte alls så bra i huvudet. Hela våren mycket huvudvärk, tröttare, orkeslös och haft svårt med koncentrationen spec på em men såklart skyllt på stress. Har inte orkat mer än det mest nödvändiga och jag brukar ha mer energi än så. Sedan har ju det varit mycket tankar och de kommer när det är lugnt och man är ensam.

Blev sedan en MR för detaljdiagnos, till neurokirurg och fick då veta mer, troligen en godartad tumör men ändå ganska stor och en mycket dum plats att sitta på. Ska få ny MR efter sommaren.

Får på Mallorcaresan domningar i vä ben, det blir ny MR tidigare, i juli. Tumören har växt fort och inte längre säkert att den är godartad, chock igen!

Nu har jag fått en operationstid den 12 augusti. Har gått med i en bra fb grupp för drabbade med hjärntumör, får mycket kunskap där, stöd och pepp finns det massa av. Har fått nya hjärntumörvänner dessutom. Ingen annan kan förstå det man går igenom så det är underbart skönt att dessa fantastiska människor finns där.

Nu har jag kontaktat boståndshandläggare (mkt trevlig man) för att förbereda dem på att jag ev kan komma att behöva hjälp efter Op. Ligger kvar ca en vecka efter Op på sjukhus och troligen rehabklinik en vecka på det. I den bästa av världar kan jag sedan åka hem och ha ”endast huvudvärk” och ”hjärntrötthet” som håller i sig några månader. Satsar på det!

Annat orkar jag inte ens tänka på men gör det naturligtvis ändå, hjärnan får lixom inte skadas vid Op, får inte tillstöta komplikationer….

Behöver inte raka bort håret utan de kammar en bena öra till öra och får sedan som ett vackert diadem av agraffer, kanske ska be om guldfärgade.

Kanske även ska be om ett tjusigt pannlyft när de ändå håller på.

Får de inte bort allt blir det strålning efter sa min trevliga, snygga och förtroendeingivande hjärnkirurg.

Ja jag måste ju bara förhålla mig till detta, finns inget annat val, kan inte lösa detta själv och kan inte smita. Hoppas nu barnen klarar av detta på ett bra vis både psykiskt och praktiskt och att allt blir bra på sikt.

Just nu lite låg, har nog gått in i en egen liten ”förbereda mig på hjärn operation bubbla” och är mycket präglad av hela situationen.

Har iaf haft en jätteskön och bra semester och snart sitter jag förhoppningsvis med ett glas Champagne igen och njuter av livet ett tag tillförsöker …….

Inte så många som vet om den resa jag nu ska på men det är dags att berätta. Har instinktivt dragit mig undan och det är inte likt mig så en del undrar nog då jag annars är så pigg på allt.

Fattar nu att så är verkligheten och jag har nog tagit till mig den successivt under våren och gjort mig beredd genom att försöka hitta och packa ner mod, styrka och kraft. Nu fortsätter jag packningen med att leta efter och att försöka få med mig lite sinnesro på resan.

Tar tacksamt emot positiv kraft och energi…Ska bli pigg igen!