Såg i går programmet, När livet vänder med Anja Kontor. Det handlade om en jämnårig kvinna som fick en hjärntumör så fick många flashbacks…

Att utan minsta föraning få höra orden som i mitt fall: du har ingen blödning men du har en hjärntumör! Jag låg med hjärnskakning på akuten på en brits ensam. Viste inte vilken sorts tumör men den satt mitt i huvudet och den var som en stor mandarin. Svårt att ta in! Berättade för några enstaka den första tiden, sedan för föräldrarna och sist när jag viste lite mer berättade jag för barnen. Hade en arbetskamrat som just dött i hjärntumör vid ca 40 så farhågor fanns…. De fb grupper som finns har hjälpt mig enormt, där finns de som vet precis…..

Några dagar efter besked och ska bort på festligheter och håller skenet uppe/ förtränger…

Tiden innan jag fått en MR och tid hos neurokirurgen och fått svar på alla frågor var oerhört jobbig, viste ju ingenting utan googlade (på gott och ont) men det gav mig iaf rätt frågor att ställa.

Trevlig nationaldag på Gärdet

Sommaren skulle njutas fullt ut för viste ju inte hur det skulle bli…. Fick nya symptom och blev ny MR, operationen ska göras direkt när min kirurg kommer från semester, Ångest, rädsla, ovisshet präglade sommaren starkt men försökte glömma stundtals.

Älskar att bada
Gick till Tito och blev fin i håret för det kändes viktigt inför vad som komma skulle
Fyllde 60 på Mallorca vår favvo
Födelsedag å festligheter hela dagen, utflykt med häst och prärievagn, grillfest, häst och ljusshow på favvo Rancho Grande !
Favvohotellet
Favorit stranden
Åkte båt runt ön
Drinkar såklart
Fin sommar, fyllde 60 på Mallorca, var på Sandhamn och även i Nice så bästa sommar på länge, försökte vara i nuet och tänka positivt
Casinot i Monte Carlo
Vi Bode i dotters lgh i Nice och åt och drack gott var dag
Sedan blev det Sandhamn
Frukost
Stranden, njöt

Var sjukt rädd för operationen där allt kan hända och var livrädd såklart men så kom dagen D och det var bara att underkasta sig. Kunde ju vakna som en grönsak så skräcken var otroligt stor och jag såklart maktlös

Fick bästa vård men en propp i ett av de opererande kärlen gjorde mig helt förlamad på vä sida så blev 10 v på neurorehab på Stockholms sjukhem, fick en fantastisk vård. Fick lära mig gå igen och tränade hårt. Oftast positiv då jag såg mig som mycket lyckligt lottad då så många där satt i värre situation, tacksam samtidigt som jag led med de värst drabbade som fått svåra svåra besked.

Överlevde bara det! Fick genomgå en massa tester sedan på min polikliniska rehab och att intellektet inte varit påverkar var underbart att veta och allt föll bra på plats när jag kunde gå och även tränat upp arm och hand. Rullstol trodde jag och planerade för en rosa elbil men kunde snabbt växla till käpp för att sedan klara mig utan den. Mycket sekundär sjukdomsvins med alla fina vänner som kom med uppmuntran kramar och otroligt vackra blommor och presenter. Alltid rummet fyllt av vackra buketter. Barnen kom var dag nån av dem iaf och de var så duktiga att klara sig hemma själva
Dotter firar födelsedag och jag åker dit i rullstol och hoppas jag orkar några timmar, ingen champagne tyvärr då fylld av morfin…
Dotter med make på båten vid Strandvägen som festen var på
Barnen fina
Permission några timmar med dotter och vi åker och köper kristaller jag gör smycken av på arbetsterapin för att träna den förlamade armen. Höll på att skratta ihjäl mig i provhytten när jag inte fixade vare sig klä på eller av mig själv och dotter fick hjälpa och unga expeditkillen undrade nog …..
Det gick långsamt men säkert åt rätt håll även om ingen såg el märkte min inre kamp för att återgå till det ”normala’ jag som tog sin tid. På bilden ska jag på gala för cancersjuka kvinnor och orkade men var ändå på nått vis i min bubbla. Kämpar nu och är så gott som återställd, bara kroppen behöver träning nu men har ju haft Corona i två månader så blev ett bakslag. Nu hoppas jag det går bra framåt, känns så.

När jag såg programmet i går kastades jag dock obarmhärtigt tillbaka till de gamla känslorna så allt kom tillbaka men nu är det att blicka framåt! MR kommer jag att göra regelbundet i 15 år fram för att ha koll på att inget kommer åter. Nu får jag hoppas på en hyfsat god framtid! Man vet aldrig vad som händer på nästa sida eller i nästa kapitel av livets bok…

Gillar inte MR i början var det över en timme i tunneln med hjälmen på och öronskydd men nu bara nån 20 min vilket underlättar.

Lev i nuet och se framåt och påverka det du kan! Tacksamhet för det som är bra

Vetskap om att allt kan förändras på nolltid är hemskt men samtidigt en påminnelse om livet och hälsan är inte givet.

Ny dag nya möjligheter !