Äntligen vila avkoppling, så jag längtat att få omslutas av havet och solen! Kämpigt år har det varit och för 11 månader sedan var mitt största mål att kunna med mormors silverkäpp gå ner till stranden i Nice, (Vi bor i dotters lgh ett kvarter från stranden) att kunna ta mig ner och ur vattnet på något vis ( inte lätt att ta sig upp ur vattnet på värdigt vis i vanliga fall heller 😅) annars finns det även rullstolsramp om jag inte skulle klarat att gå med käpp. Nu har jag nått mitt mål med råge efter mycket mycket kämpande mentalt och kroppsligt, kan gå nu helt vanligt och mår fint🙏Hjärntumören är borta och stroken har jag lyckats kompensera, intellektet på topp enl testerna! Nu har jag bara lite finlir kvar. Fått sånt fint stöd av familj och mina vänner vilket hjälper enormt. Mål är viktigt att ha och bra förebilder likaså, att med värdighet kunna klara och bära sin situation på bästa vis. Man mår bättre av att sköta om sig på alla vis, nyttig mat, vila, sömn och träning efter förmåga. Inte får man heller glömma så viktig självdistans, självironi och en massa humor och skratt, det har iaf hjälpt mig. Ska man vara sjuk får det vara med stil! Måste vårda både yttre och det inte. Sömnen jätteviktig och har stundtals fått ta hjälp av insomningstabletter som nödfall, får inte bli en vana dock. Tacksamhet över det man har, hälsan, familjen, vänner, bostad, peng, mat etc- inget är att ta för givet då livet kan svänga på mycket kort tid. Tacksamhetens reflektion bättre än att tråna efter svårnådda icke så egentligen viktiga mål.

Nu iaf njuter jag i Nice över att det är så bra just här och nu!

Har så mycket bilder från vackra Nice, här är några.