Ja den 2 april förra året trillade jag illa och slog huvudet och tuppade av. Åkte ambulans in till HS och man röntgade för att se om det fanns en blödning. Läkaren ställde sig sedan bredvid mig och sa att jag fått en hjärnskakning men ingen blödning

däremot hittade de en hjärntumör, 4x5cm stor….

Tiden stannade av chocken och jag var i en bubbla i flera veckor, viste ingenting och väntade på kallelse till mr och neurokirurg för mer besked. Kaos var tillvaron då jag tog för givet att den kanske var elakartad. En arbetskamrat hade dött något år innan i just hjärntumör. Lojal som jag är var jag på jobbet trots att jag mådde pyton även efter hjärnskakningen i flera veckor. Berättade successivt för några på jobbet, föräldrarna och äldsta dotter, de andra barnen fick veta på sommaren när jag viste mer. En bra sommar med barnen blev det, Mallorca, Nice och Sandhamn. Ville ha en fin sommar med barnen för viste ju inte hur det skulle gå. Blev lite sämre under sommaren så operation blev 12/8 på NKS, var sjukt nervös. Blev dålig efter och fick en propp i operationsområdet och blev halvsidigt förlamad. Tumören borta och den var godartad 🙏 En tid med mycket gåträning och rullstol och inlagd 6 veckor och viste inte hur framtiden skulle bli. Dock vid ganska gott mod för hade ju iaf överlevt! Tränade och kämpade, blev bättre och bättre och nu nästan helt återställd. Arbetsgivaren passade på att omorganisera bort mig vilket för mig blev ännu en kris på den kris jag just höll på att kämpa mig ur. Fick svåra sömnproblem och allt blev ännu jobbigare och rehabiliteringen fick avbrytas för kunde inte fullfölja den på grund av orkesbrist. Alla tester visade iaf att intellektet var det inget fel på utan den är högre än normalt trots skadan. Ja vilket jättejobbigt år det blev 2019. Kämpar vidare nu 2020.

På Stockholms sjukhem neurorehab, ett super ställe ! Så många fina vänner kom vareviga dag med glädje, energi, blommor, choklad och presenter. Fick verkligen njuta av sekundär sjukdomsvinst.

Det var med stor sorg jag tog emot detta besked och det var en ära att närvara vid begravningen och hylla denna starka kloka kvinna, en förebild ! Hon låg på sjukhemmet samtidigt som jag.

Successivt tagit mig tillbaka till en ok tillvaro och denna bild är i från i vintras på Fenixgalan som stödjer cancerrehabilitering för kvinnor. Jag och en barndomsvännina som just kämpat mot sin cancer var där.

Nu hoppas jag på att överleva även Corona och håller mig ganska isolerad för livet är inte att ta för givet! Njutas allt som njutas kan för man vet aldrig vad som händer men hoppas på en fin sommar