I morse satt dom där, sötaste små två fina bruna marsvinsungar, fina Goldens tredje kull Fin dag och åkte till Sickla och handlade lite och sedan blev det vila. Son köper pizza och det blir en välbehövlig och lugn lördagkväll i soffan med stjärnorna på slottet som i år spelas in på mitt favvoslott Lejondal där jag bott många gånger. Pernillas dag i dag och jag älskar humoristiska prestigelösa människor och det är hon verkligen. Känner också så otroligt med henne i sin strävan efter att vilja vara den bästa mamman och familjen. Viljan att vara bästa mamman å så försöker man allt man kan men blir inte som man tänkt . Tyvärr får man inte nån mammaspruta utan det blir inte som man tänkt alltid när tvåsamheten inte håller och familjen spricker- nederlag och stor sorg även om man är den som bryter upp. Man brister i mycket när man ändå gör sitt allt för att det ska vara just bra och flyta på. Man blir inte en så utvilad, positiv och glad mamma som man skulle önska och familjelivet är inte heller så lätt fast man anstränger sig allt vad man kan. Blir besviken för det är ju faktiskt skitsvårt. Har ju tre äktenskap bakom mig och sex underbara barn och många många lyckliga år. De mest svåra stunder många med kampen, tröttheten, orkeslös och ansvar själv med allt som ensamstående måste bara klara med allt vad det innebär. Bara kämpa med familjen barnen, göra sitt bästa till bristningsgräns, studera, kämpa, jobba och jobba mer, kämpa lite till… helt slut men bara att kämpa på å se framåt! Som chef ska du vara på topp hela tiden också och kampen på mannens domäner är inte lätt och det vet kvinnliga chefer. Svår tid av av och till även i yrkeslivet.

Nu ska det mycket till om jag ska släppa in någon man så ingen har fått komma mig känslomässigt nära på länge. Finns ingen som varit bra nog och värdig mitt hjärta på ett tag nu.

Många fina vänner har jag vilket är det viktigaste, fick verkligen känna det 2019 med min hjärntumör Op med 5 veckor på sjukhus och rehabavdelning. Så vänner fanns vid min sida i flera veckor så jag orkade kämpa, lätt var det inte…. fast blev ju glad att jag sen fick förmågorna åter och överlevde men ändå kommer jobbiga känslo flashbacks ganska ofta nu lite senare.

Ser Marie Fredrikssons hyllningsprogram i kväll och hon fick verkligen kämpa länge med sin tumör och förlorade sen livet i dess sviter. Marie lämnar efter sig vackraste fina musik och jag känner så hennes maktlöshet i den långdragna förlorade kampen ….. 🌟Ja ta inget för givet i detta livet! man är bara människa och gör så gott man kan utefter situation och förmåga här å nu…. nu ska jag kämpa vidare så jag blir pigg, stark å frisk igen för det blev ett ordentligt bakslag mentalt när jag ville komma åter till jobbet men chefen valde att omorganisera bort mig. ”Men jag reser mig igen, ja jag reser mig igen”

Vi alla bär på vår historia, en del berättar vi men inte allt….

Snart tillräckligt underlag för en bok.