Efter tio dagar på NKS med bästa vård blev jag inlagd på neurorehab på Stockholms sjukhem i 6v. Där fick jag träna och lära om flera funktioner. Fick på nytt lära mig gå. När jag kom dit var jag halvsidesförlamad hela vä sida och kunde inte äta el sköta mig själv alls, inte ens vända mig, Rullstolen blev vägen fram en lång tid och jag var usel på att köra den. Trodde mitt liv framöver skulle förbli i rullstol. Fantastisk personal hjälpte mig med allt och fick träna med gåstol och mer träning dag för dag. Trött och mycket huvudvärk å ganska drogad dock oändligt tacksam! Det kunde gått betydligt värre de första akuta dygnen🙏. Träffade flera i liknande situation och även de som hade betydligt sämre prognosen, då insåg jag att jag fått en vinstlott och var nästan alltid vid gott kämparmod. Får massa besök av familjen och alla fina vänner och känner mig så uppskattad och personalen tar hand om mig som en drottning. Presenter, godis och massa blommor gjorde mig så tacksam och glad så jag orkade kämpa vidare för ibland var det mycket tungt. En vän är snäll och tar yngsta med på små äventyr då barnen hemma utan mamma i 6 v. Orkar gå på permis på äldsta dotters 40 årsfest på en båt i Stockholm. Kul fest! Gör fina smycken på min handterapi, åker och köper vackra koraller på Kristallrummet på permission med dotter.

När jag sedan kommer hem i sept har jag med mig min egna rullstol och har lärt mig gå korta sträckor med mormors silverkäpp. Fått duschstol och förhöjd toasitts och får träning i hemmet (nu allt återlämnat) Sjukresa får jag, lite hemtjänst och en sängförhöjning. Mycket blommor fortsätter komma hem från fina vännerna och dessa glädjer mig mycket.

Tiden är dock jobbig innan jag kommer tillbaka hyfsat, mycket trött, huvudvärk, ganska orkeslös och gör inte mycket mer än övar mig att klara vardagen.

Börjar senare på hösten på neuro dagrehab på DS och kämpar på med nya aktiviteter. Genomgår massa tester och får ”papper” på högt intellekt, så hjärnan funkar iaf bra 😅 det som är viktigast, skönt att veta! Sedan är det annat jag får öva på som tex träning i gym, föreläsningar och psykologsamtal så jag sakta men säkert byggs upp igen.

På jobbet passar under tiden min chef / VD på att omorganisera bort min tjänst och tillsätter andra (män såklart) för min verksamhet och min egen framtid är högst oviss efter 13 år på tjänsten.

Så upprörd, kränkt, ledsen och arg så facket får fortsätta sköta kommunikationen med VD och personalchef för jag orkar inte! Så många frågar mig – får man ens göra så? Ja, etik och moral är en sak och arbetsrätt en annan, allt beror nog på vilken arbetsgivare man har…

Får mycket stöd och meddelanden från hela sjukhuset och det känns bra med starkt stöd men hela detta drog ner mitt mående kapitalt. Befann mig i en livskris jag just höll på att försöka hantera så gav arbetsgivaren mig en ny livskris! Det är en svår livskris att förlora sitt jobb (ju högre position å ju längre man haft sin tjänst ju svårare kris blir det vilket man vet). Sömnen helt koko efter beskedet och försöker ta mig fram med sömntabletter nu vilket aldrig tidigare hänt mig trots svåra perioder i mitt liv. Tack för det kära arbetsgivare som jag gett allt för sedan 1997. Vi får väl se hur förhandlingarna slutar men just nu vet jag ingenting om min framtid på jobbet! Hälsar på ibl på jobbet och blir så varmt kramad och de är lika frågande som jag. Nu är jag så tacksam för att jag blev bra igen och kan gå och fungera ok och det betyder allt. Tumören borta och kommer förhoppningsvis inte tillbaka men 20% risk är det ändå, kommer den åter då kan den sätta sig illa. Tumörsjukdomen får jag leva med och måste gå på kontroller livet ut. Nu måste jag jobba på min styrka och kraft så jag blir stark igen och orkar det jag måste och vill. Har gjort lite trevligheter iaf och känns som livet återvänder sakta men säkert och sååå glad över alla gamla och även nya vänner. Var på Fenixgalan med barndomsvän och ropade in vackraste rosenkvarts halsband (som min vän Kransdraken gjort) som jag sedan gav till äldsta dotter i försenad 40 årspresent. Bjuden på skaldjursjulbord på Grodan, varit på vernissagejulparty på Scavolini och beskådat Max Alm Norells vackra mäktiga konst 💖Varit på Klara K dagen och på Sara D begravning, fantastiska Sara, jag gör som du, går rakryggad stolt med huvudet högt! Det känns som jag går lite i Saras fotspår- utstött bland männen men varför det är så får jag förklaring på när jag lyssnar på fantastiska Caroline Farbergers radioprat!

Ja det var en kort summering sedan sist och tack alla som skickat små fina varma meddelanden men har nog tyvärr inte orkat svara alla men ni ska veta hur glad jag blir.

Fått vackraste korallarmband av fina vännen Irmeli #kransdraken

Skriver snart igen, varit julledig nu och rehab startar i morgon så då blir det fullt upp igen, kämpa kämpa 💖

Finns bara en väg och det är framåt😅